Assistentbloggen

Nu ska jag skriva om något högst personligt som rör mig. Det är lite jobbigt, lite roligt, och faktiskt ganska viktigt. Jag har IBS. Jag vet flum diagnosernas diagnos. Tro mig jag har verkligen försökt få läkarna att reda ut vad som är problemet men eftersom jag inte ligger och kvider i extrem smärta så är det detta de kom fram till...Vad gör man med en sådan diagnos, hur går man vidare....? Äsch det spelar ingen roll egentligen för det är inte det jag tänkte skriva om. Nej vad jag tänkte skriva om är en utav många konsekvenser med min IBS och det är gaser. 

 

Hittills har mina problemdagar med magen alltid sammafallit med mina lediga dagar, Vilket har varit skönt tycker jag även om familjen kanske helst velat låsa ut mig i garaget. Så det var ju bara en tidsfråga innan jag skulle ha en problemdag på jobbet. Nu-ska-jag-jobba-13-timmar-med-en-buller-mage känslan när man vaknar på morgonen kan väl få nästan vem som helst att vilja dra ett täcke över huvudet, å andra sidan om jag hade gjort det skulle jag nog tuppat av. 

 

Självklart passar det dessutom på att vara årets kallaste dag hittills. Inga öppna fönster eller dörrar här, nej stäng in allt bara. Vad gör man? Vi ska jobba nära ihop i 13 timmar och min mage är som the big bang. Nu till det som jag tycker är lite viktigt. Det gör inget att man är gasig, ok. Om jag går till jobbet med inställning att det är något dåligt vad sänder jag då för signaler till min brukare, att det är något fult, något pinsamt, något att skämmas över...? Nej, då går jag hellre in med inställning att det är bara att genomleva och sedan förklarar jag för min brukare varför min mage är som den är. Sedan avslutar jag passet med att åtminstone vädra ut sovrummet inför natten.