Konsten att aldrig växa upp
Vet ni vad som är bland det mest fantastiska med mitt jobb? Det är att jag egentligen aldrig behöver växa upp! För att förklara vad jag menar behöver ni först känna till en sak om mig. Jag älskar att leka, se på film, rita (även om mina skills ligger på samma nivå som en treåring) och pyssla med mera med mera. Jag bodde hemma en bra bit efter 20 års sträcket. Yes jag tillhör den statistiken. Tillhör du inte det övre skiktet då är det svårt att få tag i bostad. Och väntetiderna på en hyreslägenhet vid Uppsalahem är absurda. Så jag bodde som sagt var hemma länge och det var inte förrän för ett par år sedan pappa kom till mig och sa: nu har vi bytt kanalpaket och tyvärr följde inte Disneychannel med.

För snart ett år sedan blev jag mamma. När sonen var två månder kunde jag inte hålla mig längre då tog vi honom till badhuset. Sedan dess försöker vi bada en gång i veckan. Jag älskar vatten och att bada. Ibland vet jag inte vem som har roligast jag eller sonen. Hans mormor brukar också följa med och bada. Det ger mig och sambon tid till att rejsa i de större rutschkanorna. Jag brukar komma ned och landa som en knölval, jag skrattar så mycket att jag alltid måste hålla för näsan för att inte få kallsupar
Vad har då detta med mitt assistentjobb att göra. Jo, allt detta får jag göra på jobbet också. Jag kan inte klaga på att få sitta och titta på Disney en grå novemberdag.