Assistentbloggen

Jag ramlade över ett sådant bra uttryck för ett tag sedan. 

Bildkälla 

 

Mina två senaste inlägg har handlat om utbildning och acceptans och jag tänkte fortsätta på det temat.

 

Jag har läst en hel del pedagogik med inriktning mot yrkesgymnasiet och ingenstans blir väl ovanstående uttryck i kombination med "don't dis my ability" så tydligt som i skolan. I ett samhälle som annars inte är så förlåtande mot personer som avviker från normen så är faktiskt skolans styrdokument väldigt bra och undervisningen ska anpassas till eleverna fri från samhällets fördomar och normer.

 

Till exempel kan man läsa i "Kommentarmaterial till grundsärskolans kursplaner" att nyckelbegrepp i kunskapskraven är medverkar och bidra. Exakt vad dessa begrepp innebär har inte preciserats i något styrdokument utan meningen är att lärarlaget tillsammans behöver komma överens om vad som krävs för att en elev har medverkat och bidragit. Här behövs god kännedom om den enskilda eleven för att kunna göra den avvägningen. 

 

De här formuleringarna i styrdokumenten öppnar till exempel upp för att AKK (alternativ och kompletterande kommunikation) också ska tas hänsyn till i kunskapsbedömningen inte bara tal. På det här sättet visar man att all typ av kommunikation räknas och inte bara tal som annars utgör normen för språklig kommunikation. 

 

När skolan fungerar som bäst ska den fokusera på elevernas förmågor och lärarna ska lära ut på ett sätt som tar hänsyn till individens förutsättningar. 

 

Jag vill så gärna höra bra exempel på när skolan faktiskt fungerar, om ni vill får ni gärna dela med er av era erfarenheter :-)