Assistentbloggen

Nu tänker jag ta tillfället i akt att skryta. Ser ni vad pumpan nedan föreställer?

Alltså när jag hade hjälpt min brukare klart med utkarvningen, efter tydliga instruktioner, blev jag helt lyrisk av hur lik en riktig kråka den faktiskt blev. Här bör tilläggas att jag är utrustad med ett konstnärligt ben i hela kroppen och det är ett litet ett längst ned i min vänstra lilltå. Så att få till något som faktiskt ser ut som det är tänkt utan att man ska behöva kisa och använda all fantasi man besitter, det mina vänner det är en prestation utan dess like från mig!

Nu tänker jag komma ut ur garderoben. Jag älskar halloween! Påsken i alla ära. Men jag måste säga att det finns väl inget så roligt som att karva pumpor. Det har allt: kladd, lek, kreatitvitet. Att känna det kalla, kladdiga pumpainnehållet glida mellan fingrarna slår färgade ägg med hästlängder. Att lägga ägg i vatten att koka för att sedan sitta med pensel har inte alls samma tjusning och attraktion som att kladda i en pumpa för att sedan gå lös den med en kniv. Ni hör ju själva: pensel-kniv-kniv-pensel…Lägger man dessutom till ett rörelsehinder i ekvationen så är det ju mycket roligare med pumpor som inte går sönder bara för att man råkar krama det för hårt. Och det slemmiga pumpainnehållet är ju mycket roligare än en kokt äggula.

Dock fick min stolthet sig en törn när jag jobbade några dagar senare och det såg ut som kråkan satt sig ner för att ruva ägg. Vänner skär ni ut något i en cirkel se till att det sitter fast även i överkant. Jag hade tänkt att näbben skulle sitta fast. Men den råkade jag skära av i min iver.