Assistentbloggen

Just nu tar jag ut en del av min semester och den kunde inte börjat bättre. Första veckan har jag fått strålande solsken och vissa dagar upp mot 28 grader varmt.

 

 

 

Tyvärr grumlas glädjen av den diskussion som pågår nu och som rör assistansreformen. Just nu finns det en stor oro över de besparingsåtgärder som sker inom området. Som ett led i tema kommunikation kommer jag därför belysa delar av denna debatt.

 

I slutet av maj skrev Bengt Westerberg på DN debatt "Stoppa smygavvecklingen av personlig assistans". Detta med anledning av en rapport från regeringen där man ska utreda LSS och assistansersättningen under ett par år framöver. Anledningarna till utredningen är flera men det stycke debatten framförallt gäller är följande: "Målet är att de kvinnor och män, flickor och pojkar som ingår i lagens personkrets ska få del av funktionella insatser utifrån sitt behov samtidigt som kostnadsutvecklingen för hela det offentliga åtagandet på området ska vara långsiktigt hållbart. Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras."

 

Åsa Regnér, Barn-, äldre- och jämställdhetsminister, skriver i sin tur "...kostnaderna för assistansersättningen har fördubblats till cirka 30 miljarder på tio år, samtidigt som antalet brukare bara ökat med drygt 2000 personer under den perioden. Samtidigt vet vi att kontrollen i systemet är otillräcklig." Hon skriver även: "Flera rapporter, bland annat från Inspektionen för socialförsäkringen, har pekat på att konstruktionen är kostnadsdrivande. Det finns en risk, konstaterar de, att företag överdriver behoven hos en brukare för att få in mer pengar i sin verksamhet." Läs mer här.

 

Låt oss stanna kvar vid det här med kostnadsutveckling och kostnadsdämpning. Är det inte lite märkligt att en myndighetsperson kastar ur sig dessa ord utan att koppla siffrorna till hårda fakta? Jag menar rapporten är inte ens klar ännu! Man kan ju inte tala om kostnadsdämpningar innan man vet varför kostnaderna stigit? För helt ärligt så är en fördubbling av kostnaden på en tio års period inte speciellt uppseendeväckande. Jag liksom andra anställda assistenter förväntar oss en skälig lön vi kan leva på, vi förväntar oss att det finns ett pensionssparande och försäkringar samt en viss löneutveckling.

 

Precis som Bengt Westerberg skriver och som det är inom de flesta områden så är lönekostnaderna en av de största utgiftsposterna. Hjälpmedel till brukare blir fler och mer tekniskt avancerade vilket också kostar. Det kan finnas tusen förklaringar till varför kostnaden för assistansen ökat och som är helt skäliga, att skylla på företag som fuskar (jag vet att det förekommer) är oprofessionellt och antyder stor okunnighet om sektorn.