Assistentbloggen

I förra inlägget tog jag upp det här med förändringar i yrkesrollen som en utmaning i arbetet. I relation till detta vill jag ta upp det här med neuroplasticitet, alltså hjärnans förmåga att anpassa sig till förändringar i vår omgivning och som utgör grunden för vår inlärningsförmåga. Jag kommer fokusera på den vuxna individen vilkens plasticitet skiljer sig från den unga växande individen.

 

För inte allt för länge var det allmänt vedertaget att hjärnan efter ett tag slutar förändra sig. Jag är född 1982 och när jag gick i skolan talade man om att skadade nerver till exempel inte kan återhämta sig. Det var inte förrän en bit in på 2000-talet när jag började studera på universitet och när jag jobbade som jag läste forskning som visade på det motsatta. Numera anser man att det centrala nervsystemet kan förändra sig även hos vuxna individer. Dessa förändringar består i tillkomst av nya celler och/eller att en redan existerande cell förstärker sin signalering. 

 

Området i hjärnan vi kallar hippocampus är viktigt för vissa typer av inlärning samt minne.

 

 

(från http://www.weallhaveuniquebrains.com/brain_anatomy/amygdala_and_hippocampus/)

 

Det har visat sig att nervceller i hippcampus bildas och dör bland annat beroende på deras roll i inlärningen. En viktigt del i neuroplasticitet är neurogenes alltså bildandet av nya celler. I den vuxna hjärnan har man funnit att neurogenes sker på endast två ställen, i den subgranulära zonen (SGZ) och den subventrikulära zonen (SVZ). Intressant att notera är att nervceller från SGZ alltså vandrar till hippocampus vid nybildandet av celler, där de är inblandade i inlärning och minne.